På väg

 
På väg nånstans
i tanken bort
finna nya mål
ny riktning
vända blad
ett oskrivet
att fylla
med grubbel
frågor och svar
tömma huvudet
på väg nånstans
 
 

Relax

 
 
 

En mening

 
Att sluta beklaga sig
är det första steget
till välmående.
 
 
En riktigt bra och tänkvärd mening som jag läste i boken Maten är min medicin av Janesh Vaidya. En inspirerande bok om ayurveda i köket. Har dock inte lyckats utläsa vilken kroppstyp jag är, Vata, Pitta och/eller Kapha. Visst finns det tester på nätet man kan göra men de känns inte så seriösa. Kanske borde jag kontakta en konsult!? Har du egen erfarenhet av/om ayurveda får du gärna dela med dig :)
 
 
 

Tankar för dagen

Det är verkligen lätt att tankarna far iväg och byggs upp till gigantiska murar som hindrar mig från att se det fina som, så klart, finns där framme. För visst brukar allt ordna sig till slut och ibland till och med till något bättre än man kunde ana. Men tiden det tar att komma dit fram är ju bara en ända lång väntan. Väntan på att allt ska börja liksom... Att jag ska jobba med det jag alltid drömt om, att alla i familjan ska ha det bra och att jag själv ska må bra igen. För det ska jag väl? Det är ju det jag tror i alla fall, att livet ska komma åter till mig och att jag ska kunna göra allt det där jag drömmer om. Men när månader läggs till år så börjar jag tvivla på hur jag vill ha det framöver och hur jag kan påverka händelser, mitt mående och mitt liv genom att tänka bra tankar.
 
 
 

Livsregler och mönster

På torsdag är det sista tillfället på MMR-kursen. Fram till dess ska vi fundera på vilka livsrregler och mönster vi själv har och lever efter. Helt plötsligt, när man ska skriva ner det på papper, så vet man ingenting om sig själv eller vilka värderingar man har.
 
Jag tycker ju detta med psykologi är så himla intressant, så jag tar ju uppgiften på allvar. Dessutom tror jag faktiskt att det är bra att påminna sig själv ibland, vad man tycker och tänker om saker å ting.
 
Så nu läser jag i mina böcker om livsträdet...
 
 
 

Bara en tanke

 

 
Är det någon mer än jag som upplever en konstig känsla i och med ett nytt år? Bara över en natt har man helt plötsligt ett helt oskrivet år framför sig med massor av möjligheter. Men varför tänker vi inte så annars? Jag menar mitt i veckan eller på en vanlig lördag? Detta är ju bara en tanke, att vi ska ta vara på det nya året och göra något vettigt av det... Precis som många säger att de ska göra si och så när de blir pensionärer. Varför inte ta vara på tiden som är här och nu och göra det man vill här och nu och inte vänta... Bara en tanke så här på nyårsdagen :)

Träff 2

I tisdags var det andra tillfället på ACT-kursen. Det handlade om yttre och inre problem och vilka möjligheter man har att påverka dessa själv. Yttre problem, sånt som är utanför oss själva, kan man lättast påverka genom att göra förändringar. Inre problem, sånt som vi har inom oss, är svårare att påverka och då handlar det om att acceptera sina tankar och känslor. Detta ska vi öva på dagligen, då blir det till en rutin.

Vi pratade om medveten närvaro - avsiktligt uppmärksam i nuet och utan att värdera eller döma. Till vår hjälp har vi en CD och detta ska vi öva på dagligen. Så vi har läxa varje dag... Men det är bra, annars är det lätt att det skjuts på framtiden.

Om du blir nyfiken på denna kurs kan du läsa mer på livskompass.se, där skriver psykologen Fredrik Livheim, hans som har utvecklat metoden, om bland annat forskning och utbildning.


 

 




Då och nu...

Letade bland mina gamla dikter och hittade den här.



En tanke...

En tanke är ju bara en tanke.........men i morse tänkte jag att det är precis som att jag är två olika personer. Den ena är stark, tycker att allt är möjligt och ser ljust på framtiden, medan den andra är mer kritisk, tycker att det inte är någon idé att ens försöka för det kommer ändå inte att funka och tänker bara mörker och elände om framtiden (om det ens finns någon).

Jag har känt så här under hela veckan och funderar på om jag står vid något slags vägskäl, där jag ska bestämma vilken väg jag ska ta och därmed också vilket liv jag ska leva.

I nästa vecka ska jag börja på en kurs i stresshantering. Jag har en del förväntningar på denna kursen, och vem vet, det kanske är där jag finner vilken väg jag ska välja...

Jag reser mig igen

När ett dygn har präglats av fruktansvärd smärta, illamående och ångest känns "dagen efter" som en underbar befrielse då kroppen är tömnd på det onda och jag är helt matt och orkeslös.

Det är många konstiga och hemska tankar som far igenom huvudet när jag ligger i sängen och försöker tänka bort smärtan. I den stunden tror jag verkligen att allt är förbi.

När dessa fruktansvärda dagar kommer är jag så glad och tacksam att min man och våra vuxna barn kan ta hand om det vardagliga så jag kan släppa kontrollen och bara få vara i min hemska bubbla och läka ut.

Tack för att ni finns ♥


Livet





min kropp värker
den signalerar stopp

jag känner igen det
har varit med om det förr

ångest och oro
hur ska jag fixa detta

jag vet vad jag vill
med vägen dit känns svårt

livet gör ont





Livscoach

Funderar och funderar... Det känns som att jag har ett viktigt beslut att fatta. Ska jag bita ihop och jobba med värk i kroppen eller ska jag säga upp mig av hälsoskäl? Ta ett sabatsår... Är jobb viktigare än hälsan? Svårt att klara sig helt utan pengar förstås... Klarar jag att försörja mig på mitt måleri? Vill jag det? Känner att det är bråttom för jag orkar inte med stressen och ovissheten.

Finns det en livscoach att anlita - gratis...?

Dagens tanke


Bryt ihop & gå vidare

Ja, så heter showen jag köpt biljetter till. Det är en inspirationsshow som utmanar publikens tankar kring vad som är möjligt och vad som väcker lusten att finna sin egen väg.

Det känns verkligen som att showen ligger rätt i tiden för mig. Jag vill finna en förändring när det gäller min arbetssituation, eftersom min kropp inte klarar det tunga kockjobbet.



Ansiktsmask



Jag har tänkt på det här med hur jag är som person vid olika situationer. Hemma är jag ju på ett sätt, medan jag på jobbet är en annan. Där kliver jag i rollen som trevlig kollega och glad kock, medan jag inombords fortfarande är den trötta, orkeslösa och deprimerande personen som jag uppfattar mig själv att jag är när jag är hemma. Så det är inte bara smink och hårfix som ska till innan jag lämnar hemmet. Det gäller att ta på kostymen och inte glömma manus...

Att finna inre ro

Har äntligen hittat ett smycke som jag
vill bära jämnt.





Min Buddha som ska påminner mig om att stänga mina ögon
för att finna inre ro, lugn och lycka – den ska ge mig styrka, harmoni och balans.

Varför så bråttom

Igår var det sista arbetsdagen innan semestern. Hade en väldigt behaglig känsla i kroppen hela dagen. Kvällen var avslappnad och fin med lite god mat och vin. Sovit gott i natt, för en gångs skull. Vaknade visserligen vid 7 i morse, men vad gjorde väl det. Medan kaffet rann genom bryggaren tog jag med mig hundarna för att hämta morgontidningen i brevlådan. De uträttade sina behov, medan jag otåligt stod och väntade, när tanken slog mig - varför är jag otålig? Vad har jag så bråttom för? Jag har hela dagen på mig att vänta på mina hundar.



Tisdag

Har äntligen varit hos läkaren för min onda nacke och bröstrygg. Dessvärre var det som jag befarade. Min 4 år gamla uttmattningsdepression har gjort sig påmind igen. Alltså kunde läkaren inte bara plåstra om mig och sen skulle det bli bra. Nä, det blir att stanna upp och ta sig en funderar på vad som driver mig till detta. Läkaren gav mig en frågeställning som jag skulle fundera på tills nästa besök om tre veckor. Dessvärre har jag redan glömt hur den löd. Det är lätt att göra sig själv till ett offer i detta läget och bara ge upp, men jag får försöka att hitta något som lockar mig att inte falla dit. Tråkigt att behöva skriva om ledsamheter i bloggen, men har inte så många andra som orkar lyssna... Att skriva, om så bara för min egen del, är ganska befriande.


Söndag

En söndag, som många andra söndagar.
Regnet slår mot fönstret.
Ingen vill vara ute.
Inte ens hundarna.

Jag ligger i sängen.
Läser en stund.
Slumrar en stund.
Äter lite mat.

Tänder ljus.
Kurar i soffan.
Teven är på.
En film visas.

Återvänder till sängen.
Njuter.

Tänkvärt


"Visste Du att den som framstår som mycket stark, ofta är den som är känsligast? Visste Du att den som lägger all sin tid på att ta hand om andra, kan vara den som behöver pysslas om? Visste Du att de tre saker som är bland de svåraste att säga är: jag älskar dig / förlåt / hjälp mig...."

Tidigare inlägg

RSS 2.0