Min fyrbenta livskamrat

Strax innan jul frågade min äldsta dotter om hon fick ta hand om Alfons ett tag. Eftersom jag vet att jag och han stressar varandra är det värt ett försök att bo på olika håll ett tag. Då får vi chansen att bryta dåliga vanor och varva ner våra stressade hjärnor.
 
Så i eftermiddags kom hon och hämtade honom. Måste ju säga att det är tomt och känns konstigt att inte ha någon som följer varje steg jag tar. Vi har ju trots allt varit ett team i snart 7 år. Men han kommer nog tillbaka snart ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
♥ ♥ ♥
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0