Hemma igen

I fredags var jag i Göteborg och hämta hem Alfons. Han har varit hos min dotter och sambo en vecka och det får räckta för den här gången. Allt har gått jättebra, men det känns skönt att ha honom hemma igen.
 
 
 
 
Alfons myser i soffan :)
 
 
 

Akvarell

 
 
 
 
Gårdagens målning!
Kvalitén på bilderna är ju inte den bästa, men Instagram är kul ändå :)
 
 
 

Solen skiner idag

Sol ute och inspirationen börjar så smått infinna sig. Vill så mycket på samma gång, men är så splittrad. Mina tankar är hos min dotter och Alfons. Jag vet att det funkar bra för dem men hos mig sitter rutinerna i ryggmärgen och är svåra att släppa. Detta medför att jag är stressad, trött och har smärta i nacke, axlar, käkar och huvud. Och när jag mår så här dåligt kommer ju de andra tankarna om min hälsa, jobbsituation, meningsfullhet.... Måste försöka skingra bekymren på något vis. Så jag öppnar min färglåda och hoppas det hjälper en stund.
 
 
 
 
 

Min fyrbenta livskamrat

Strax innan jul frågade min äldsta dotter om hon fick ta hand om Alfons ett tag. Eftersom jag vet att jag och han stressar varandra är det värt ett försök att bo på olika håll ett tag. Då får vi chansen att bryta dåliga vanor och varva ner våra stressade hjärnor.
 
Så i eftermiddags kom hon och hämtade honom. Måste ju säga att det är tomt och känns konstigt att inte ha någon som följer varje steg jag tar. Vi har ju trots allt varit ett team i snart 7 år. Men han kommer nog tillbaka snart ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
♥ ♥ ♥
 

För mycket lycka

Igår började jag läsa Alice Munros bok För mycket lycka. När jag hade kommit en bit in i den första novellen Dimensioner fick jag en känsla av igenkännande. Det jag läste hade jag hört tidigare, frågan var bara var, när och hur!? Någon som vet om det varit med någon uppläsning av novellen på TV eller i radio? Det är svårt att släppa tanken utan att ha funnit svaret.
 
 
 
 

Tid för återhämtning

Jag uppskattar verkligen att få fira jul med mina nära och kära. Att få samla alla på en å samma gång, att få prata och skratta tillsammans och äta god mat tillsammans, det är verkligen meningen med livet för mig. Dock är inte följderna efter "kalaset" lika meningsfulla. Det är då jag märker hur långsamt min återhämtning går.

Det är nu 7 år sedan jag blev sjuk, då min kropp kolapsade. Dessa år har varit långa med många dippar men även en och annan topp. Men det gör mig ledsen när jag tänker på att jag kanske inte kommer längre i min återhämtning. Det kanske är på denna nivå jag hamnar, att inte orka ordna med "kalas", att inte orka laga all mat och dessert själv, att inte orka umgås med vänner, att inte orka resa bort...
 
Hur hittar jag tillbaka till ett meningsfullt liv igen, när många betydelsefulla saker måste väljas bort? Hur kan jag lära mig att acceptera min sjuksituation och de begränsningar den ger mig? Hur ska jag kunna se på min framtid med glädje när allt känns obotligt?
 
Jag har deltagit i många kurser, teoretiska och praktiska, och sammanhang för att lära mig att hantera stressituationer, tankar, känslor, ångest och smärta. Problematiken ligger inte i att jag inte vet hur jag ska göra för att må bättre utan snarare frågan om när. Jag skulle behöva använda mig dagligen av mina kunskaper, men får det inte att funka i vardagen.
 
Tänk om det hade funnits ett ställe dit man kunde gå dagligen mellan 8-19. Där skulle det finnas möjlighet till sjukgymnastik, samtalsterapi, massage, yoga, meditation och liknande. Tillfälle att träffa andra människor, fika eller bara vara. Det skulle vara drop-in så man kunde komma direkt när man behöver. Ojoj, vilken dröm!
 
 

Shoppingväder!

Idag är det verkligen mörkt och blött väder. Vad passar då bättre än att shoppa lite. Har precis beställt denna bok. Någon som har läst den?
 
 
www.bokus.com

Vårkänsla

Eftersom vi inte har någon snö och kyla här på västkusten får jag en lätt känsla av att det är vår i luften. För min del kan den "vanliga" vintern kvitta, då jag har svårt med kylan. Så nu går mina tankar om vad jag ska måla för nya vårmotiv. Vad tycker du hör till våren?
 
 
 
 

Ops!

Tror aldrig jag sökt ett jobb så snabbt någon gång tidigare :)
Nu är det bara att hålla tummarna...
 
 
 

Trist start på 2014

 
 
Hade inte tänkt mig en förkylning som start på det nya året. Visserligen var
det väldigt länge sedan jag var förkyld men...


RSS 2.0